Upplandsschottis – när Tierp fylldes av dans

Senast uppdaterad 17 augusti 2026

1968–2018: ett personligt minne av femtio år med dans, musik och gemenskap.

Louise Cleve dansade själv i Upplandsschottis, ingick senare i ledningsgruppen och var under mer än 20 år tävlingens konferencier. Här berättar hon med egna ord om människorna, musiken och folkfesten som under många år satte Tierp och andra uppländska orter i rörelse.

Idén föddes på hemvägen

År 1965 skulle Sveriges Television ordna en serie som kallades Landskapsleken. Bohuslän utmanade Hälsingland till en långdans genom Sverige, och Hälsingland var först ut. Året därpå arrangerades Hälsingehambo. Ingemar Sund och Irene Wallin från Strömsbergs folkdansgille var nyfikna och åkte dit för att delta i tävlingen.

I mitten av juli 1967, på hemvägen från Hälsingehambon, föddes den idé som skulle bli Upplandsschottis. Vid avfarten från dåvarande E4:an in till Tierps köping satt Kjell Danielsson i bilens baksäte. Inspirerad av det han hade sett i Hälsingland sade han:

”Varför inte ordna en danstävling här i Tierp – en schottistävling?”

Den vackra Gammelgården skulle bli tävlingens bas.

Kjell Danielsson var polis, medlem i dåvarande Tierps köpings turistnämnd och en verklig idéspruta. Han hade många järn i elden och en särskild förmåga att ordna evenemang: Esplanadkvällar utanför Coop, Barnens dag med parad genom köpingen, Tierps köpings 50-årsjubileum på Gammelgården och mycket mer.

Från 41 par till 1 114

Sagt och gjort. År 1968 genomfördes den första danstävlingen Upplandsschottis. Då deltog 41 par, de flesta från olika folkdansföreningar i Uppland.

Under åren växte intresset. Upplandsschottis dansades på många orter och de olika etapperna gick bland annat i Tierp, Hållnäs, Lövstabruk, Karlholm, Örbyhus, Österbybruk, Östhammar, Söderfors, Bälinge, Uppsala, Älvkarleby, Tensta norr om Uppsala, Enköping och Knivsta – samt under två år på Skansen.

År 1976 avled Kjell Danielsson. Sorgen var stor och frågan var om Upplandsschottis skulle kunna leva vidare. Kjell hade varit den som med klockan i handen höll reda på bussavgångar, tiderna för de olika etapperna och mycket annat. Efter många diskussioner bildades en ledningsgrupp med representanter från Strömsbergs folkdansgille, Tierps spelmanslag och Tierps hembygdsgille. Gruppen tog över ansvaret för tävlingen.

Från de 41 paren premiäråret fortsatte intresset att växa. Rekordåret 1982 deltog 1 114 par – sammanlagt 2 228 dansare. Fler än 40 fordon transporterade danspar, domare, sekretariat och andra funktionärer runt om i Norduppland. Publiken uppskattades till fler än 25 000 personer.

Fart och fläkt i dagarna tre

Tierp levde verkligen upp under de här dagarna. Till en början hölls tävlingen i början av juni, men senare flyttades den till augusti eftersom den tidigare tidpunkten krockade med skolavslutningar, konfirmationer och semestrar.

Det var aktiviteter hela helgen. Lottstugan, kaffestugan och korvstugan skulle göras i ordning, bajamajorna skulle på plats och allt skulle fungera. På fredagskvällen spelade Lindkvistarna under många år till dans på Gammelgården.

På lördagen samlades alla, för då skulle Upplandsschottis gå av stapeln: dansare, funktionärer, busschaufförer, bilförare, matpersonal, poliser, domare, spelmän och publik. På söndagen var det spelmansstämma och kompositionstävling – vi fick höra många fina låtar.

I över 20 år fick jag vara konferencier och tillsammans med folkdansgillet leda Upplandsschottis. Jag minns lördagsmorgnarna: på med dräkten – ett äventyr bara det – och så promenaden klockan sju till Gammelgården. Alla glada människor. Dagen kunde börja.

Tävlingen vandrade vidare

År 1987 övergick ansvaret helt till Strömsbergs folkdansgille. Vi dansade i Tierp, Uppsala, Stadsparken, på Österängens IP, i Lövstalöt, Örbyhus, Österbybruk, Östhammar, Lövstabruk, Karlholm, Älvkarleby, på Disagården i Uppsala och på Skansen. Överallt ställde frivilliga krafter upp för Upplandsschottis.

Efter 34 år i Tierp med omnejd var det dags för andra föreningar att ta vid. Tävlingen flyttades till Tensta och Tensta folkdanslag tog över arrangörspinnen. Starkens spelmän, under ledning av Roland Andersson, och jag följde med.

Efter tre år i Tensta gick ansvaret vidare till Enköpings folkdansgille och Grillby folkdanslag, även där under tre år. Senare bildades en schottisallians och tävlingen fortsatte, om än i mindre format. Därefter fick Skansen besök. Vi dansade på Bollnästorgets bana, på gräs och på grus.

På Skansen inträffade en rolig händelse. Kalle Moraeus var konferencier på Sollidenscenen och jag på Bollnästorget. När vi skulle gå och äta tänkte jag att en autograf kunde vara rolig att få. Detsamma sade Kalle – men ingen av oss hade någon penna. Vi skrattade båda två.

Spelmännen som höll takten

Tänk så många spelmän som höll takten: Kalle Sahlström, Sture Sahlström, Barbro och Herman Eriksson, Harry Hedbom, Tor Malmkvist, Gösta Lundkvist, Harry Drougge, tre generationer Willén – Holger, Anders och Magnus – Tony och Marianne Wikström samt Roland Andersson, Starken själv.

Från dansare till konferencier

Jag dansade själv i tio år, blev sedan en del av ledningsgruppen och fick därefter ansvaret som konferencier i mer än 20 år. Det finns så många historier att berätta och så många fina minnen.

Det var en härlig tid.

När Upplandsschottis firade 50 år 2018 återvände tävlingen till Gammelgården i Tierp. Intresset hade dalat och antalet par minskat, men vi hoppades att fler åter skulle komma och känna nostalgins vindar blåsa – inte över Tierpsslätten, men väl på Gammelgården.

Schottisalliansen och medlemmar i Upplands distrikt av Svenska Folkdansringen för bygdekultur stod som arrangörer. Invigningen och den första etappen hölls på Grevegatan, därefter dansades etapper och final på Gammelgården. Jernbrukarna under ledning av Magnus Johansson spelade till tävlingen, och unga musikanter under ledning av Marianne Wikström underhöll på Gammelgården.

Och så blev det. Det blev en final med många starka minnen – minnen som lever kvar än i dag.

Ett varmt tack

Nu, 2026, får vi som arrangerade Upplandsschottis under så många år säga tack till alla dansare, gamla som unga, spelmän, busschaufförer, motorcykelpoliser, matpersonal, sekretariatet som höll reda på domarsiffrorna utan datorstöd, alla andra frivilliga och Tierps kommun – som dock bidrog med ett hinder: upphöjningen i gatan framför Möbeln!

Men framför allt vill vi tacka den glada och applåderande publiken.

Då var det fart och fläkt i dagarna tre. Tider och minnen som lever kvar – och som ingen av oss som var med vill glömma.