Av Mats Ek 
Senast uppdaterad 6 maj 2025 av Mats Ek
– När rädslan för repressalier styr det offentliga samtalet i Tierp
I Tierps kommun talar människor allt oftare i viskningar. Vittnesmål från företagare och tidigare anställda vittnar om en kultur där kritik bemöts med tystnad, uteslutning – och ibland hot. En oroande utveckling där yttrandefriheten sätts ur spel.
Allt fler vittnesmål pekar mot ett obehagligt mönster i Tierps kommun. Människor vågar inte längre använda sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Orsaken är rädsla för repressalier från kommunens förtroendevalda eller förvaltningsledningar.
Det handlar inte om enstaka fall, utan om ett kollektivt vittnesbörd. Personer som vill vara med och påverka i frågan om kommunens fastighetsägande avstår från att skriva under en namninsamling. De gör det inte för att de saknar åsikter – utan för att de inte vågar.
Någon driver ett lokalt företag och befarar att kommunen kommer att välja bort dem i framtida upphandlingar. En annan har varit anställd inom ett kommunalt bolag och berättar att den som säger emot försvinner ut från gemenskapen.
Flera personer har mottagit direkt hotfulla uttalande i textformat från förtroendevalda och tjänstemän efter att ha uttalat sig kritiskt i politiskt känsliga frågor.
”Vi vågar inte säga vår mening”
”Man vågade inte ifrågasätta ledningen, de hade alltid rätt”
”Mitt företag är beroende av beställningar från kommunen. Om jag ställer obekväma frågor så är risken stor att jag inte får vara med när nästa upphandling sker.”
”Jag kunde inte arbeta kvar inom förvaltningen, det var rena mobbingen.”
” Det vanliga har varit att ingenting som sägs bakom stängda dörrar ska komma ut. Rapporter om oegentligheter försvinner.”
”När en viss person i kommunledningen förstod att jag talat med pressen, så blev jag kontaktad och hotad med repressalier om jag var illojal med rörelsen.”
”Det sägs aldrig rakt ut, men man får signalerna. De som går emot ledningen är snart ute.”
”Vid ett möte med representanter för kommunen och de kommunala bolagen fick jag höra att min förening borde undvika att ställa krav.
Om vi ifrågasatte eller ”bråkade”, antyddes det, skulle en planerad upprustning av idrottsanläggningen kunna utebli.
Detta följdes också av ett mejl där budskapet om att hålla en låg profil påmindes på ett sätt som uppfattades som en otillbörlig påtryckning.”
Känsliga uppgifter
Journalistisk etik kräver varsamhet i sådana här fall. De källor vi talat med är anonymiserade, men deras uppgifter är kontrollerade i flera steg. Det här handlar inte om åsikter, utan om en strukturell tystnadskultur som riskerar att urholka det demokratiska samtalet.
I samband med kommunfullmäktiges möte ställdes en fråga i allmänhetens frågestund: Vad gör kommunen för att säkerställa att Tierps invånare kan utöva sin yttrandefrihet utan att vara rädda för repressalier?
Du kan se kommunfullmäktiges möten via Tierps kommuns webbtv där de sänder alla sammanträden direkt och i efterhand.
Tystnaden breder ut sig
Det som sker i Tierp är inte unikt utan speglar en bredare utveckling. Enligt ESO-rapporten “En talande tystnad” (2024) uppger över hälften av svenskarna att de undviker att säga vad de tycker i vissa sammanhang – av rädsla för att stöta sig, bli missförstådda eller straffas socialt eller professionellt. Det handlar om självcensur, och rapporten slår fast att fenomenet är så utbrett att det hotar både yttrandefriheten och demokratins grundläggande funktioner.
Utdrag ur ESO-rapporten, En talande tystnad (2024):
”Förekomsten av självcensur i Sverige är hög och utgör en svaghet i demokratin.”
”Det handlar inte främst om att många medborgare avstår från att yttra sig av ren hövlighet eller respekt.”
”Självcensur bottnar i ett slags politisk intolerans som lägger restriktioner på vilka rättigheter och friheter andra ska kunna åtnjuta.”
”Den som utsätts för informella restriktioner knyter näven i fickan och påtvingar sig själv tystnad.”
🗂️ Fakta: Självcensur i Sverige – ESO:s rapport 2024
📄 Rapport: En talande tystnad
📅 Utgivare: Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), 2024
🔍 Syfte: Att undersöka hur vanligt det är att svenskar avstår från att uttrycka sina åsikter i rädsla för reaktioner.
📊 Några centrala resultat:
- Över 50 % av medborgarna uppger att de självcensurerar.
- Vanligast i sociala medier, men förekommer även på arbetsplatser och i skolor.
- Vanliga ämnen: Invandring, religion, extremism, jämställdhet, HBTQ.
- Orsaker: Rädsla för kritik, utfrysning eller att förlora uppdrag/anställning.
🧠 Citat ur rapporten:
“Förekomsten av självcensur i Sverige är hög och utgör en svaghet i demokratin.”
“Den som utsätts för informella restriktioner knyter näven i fickan och påtvingar sig själv tystnad.”
📌 Rapportens slutsats:
Självcensur är ett växande demokratiskt problem som urholkar tilliten till samhället. Den drabbar både det offentliga samtalet och i förlängningen demokratins stabilitet.
🔗 Källa: ESO 2024, En talande tystnad.
Även journalisterna tvekar
Chefredaktören för magasinet Kvartal, Jörgen Huitfeldt, inleder deras årskrönika med att citera Torgny Segerstedt:
Pressfrihet är en god sak i lugna och idylliska förhållanden. I stormiga tider är dess förefintlighet en fråga på liv och död.
Torgny Segerstedt representerade en form av journalistik som blir allt mer sällsynt. Som chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning stod han rakryggad mot samtidens farliga strömningar, i en tid då stora delar av den svenska opinionen valde tystnad eller eftergift inför de mörka krafter som bredde ut sig i Europa.
Hans kompromisslösa hållning kostade honom mycket – tidningen beslagtogs av svenska myndigheter vid inte mindre än åtta tillfällen.
Även journalisten Henrik Höjer skriver i Kvartals årskrönika om sin kamp mot självcensuren. Grupptryck och auktoritetstro där man hellre har fel än att lämnas ensam och utanför.
📕 Fakta: Kvartals årsbok 2024/25 – ”Yttrandefrihet”
📰 Utgivare: Magasinet Kvartal
📅 Titel: Yttrandefrihet (2024)
🎯 Fokus: Självcensur, journalistikens dilemma, offentlig tystnad
📌 Omslag: Ordet ”frihet” i titeln är symboliskt övertejpat med silvertejp – som en bild av hur yttrandefriheten i praktiken tystas.
💬 Citat ur boken:
“Rädslan att stöta sig med makten gör att många hellre väljer tystnad än konflikt.”
“Journalistiken utmanas inte bara utifrån, utan också inifrån – genom ängslighet, rädsla och lojalitetstänkande.”
🧠 Temat: Årsboken diskuterar hur den svenska offentligheten påverkas av normtryck, konformism och intern självcensur – även inom journalistiken.
🔗 Källa: Kvartal, Årsbok 2024/25 – Yttrandefrihet
📜 Fakta: Repressalieförbudet i svensk grundlag
Vad är det?
Enligt Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) får myndigheter inte bestraffa eller missgynna någon som utnyttjar sin meddelarfrihet eller yttrandefrihet.
- ❌ Förbud mot repressalier från chefer eller myndigheter
- 🔍 Förbud mot att efterforska anonyma källor
📚 Exempel på JO-kritik:
- Kommun drog tillbaka anställning p.g.a. kritik – bröt mot TF/YGL
- Socialnämnd avslutade insats efter Facebookkritik – JO: otillåten repressalie
- Domstolschef kallade till samtal efter upprop – JO: grundlagsbrott
🛡️ Slutsats:
Repressalieförbudet skyddar den enskildes rätt att uttala sig – och är ett fundament i den svenska meddelarfriheten.
Demokratidöden
Mediebruset som tystnar
Denna publikation som du nu läser har skapats i det tomrum som den obefintliga tredje statsmakten har lämnat efter sig. Runt om kring i Sveriges kommuner blir det allt svårare för medborgare att göra sina röster hörda. Detta är något av en paradox i det tjugoförsta århundradet, där det aldrig varit enklare att publicera sitt eget innehåll på socialt medier.
Men mängden av vloggar, bloggar och Influencers en del av problemet – mediebruset gör det svårare för seriösa röster att nå igenom.
När världen flyttar in i flödet
Staffan Dopping och Stig-Björn Ljunggren beskriver i sin bok Inte lögn, inte sant ett medielandskap där kampen om användarnas uppmärksamhet har blivit brutal. Målet är inte längre främst att informera utan att fånga och hålla kvar läsaren i just sitt flöde. Där läsare tidigare lärde sig om världen genom medierna, blir nu själva medierna den värld som konsumeras. De aktörer som lyckas få människor att stanna längre belönas med ökade annonsintäkter – och därmed större inflytande.
Tierps tidningar försvinner
Bara för några år sedan kunde man i Tierps kommun välja mellan två dagstidningar i pappersform, kompletterade av en lokal annonsutgåva. Idag är det få som får en dagstidning utdelad till brevlådan. Papperstidningen som fenomen är på reträtt.
Det finns flera orsaker till denna utveckling. Pappersutgåvor är dyra att trycka och distribuera. Samtidigt har marknaden förändrats: webbtidningar och digitala plattformar tar allt större andelar, drivna av nya affärsmodeller.
Digitala affärsmodeller förändrar spelplanen
En av dessa modeller är Software as a Service (SaaS). Här skapas en digital produkt av ett litet team, som sedan kan säljas i obegränsat antal kopior – snabbt, effektivt och utan dyra distributionskedjor.
Till skillnad från fysiska varor behöver en SaaS-produkt inte tillverkas om varje gång; den kan dupliceras och levereras digitalt med minimal marginalkostnad. Denna princip, att massdistribuera innehåll snabbt och billigt, har förändrat hela medieekonomin.
Tystnaden och rädslan
När jag har arbetat med denna artikel har jag träffat många personer som säger att de inte längre ser någon mening med att protestera mot dåliga beslut. Förtroendet för beslutsfattare är lågt, och rädslan för repressalier – att bli bortvald, utfryst eller på annat sätt bestraffad – är ett återkommande skäl till tystnad.
En ny röst för Tierp
Att jag har valt att försöka skapa en plattform för att lyfta fram beslut och verksamheter inom den kommunala sfären grundar sig i respekt för dem som gått före. De generationer som byggde vårt samhälle förtjänar inte tystnad – de förtjänar en offentlighet.
Namnet Nya Tierps-Posten är en blinkning till den traditionen, men också ett löfte om att försöka återerövra något som håller på att gå förlorat: den fria, öppna, modiga rösten.