Bruksminnen från Ullfors – berättelsen om bokhållaren som försvann

Senast uppdaterad 1 augusti 2026

Ullfors bruk är en plats där byggnader, järnhantering och människors berättelser fortfarande bär historien vidare. Inför Stora Ullforsdagen har vi återvänt till ett av de gamla bruksminnen som publicerades i Tierps-Posten 1959 – berättelsen om bokhållaren som försvann.

På lördag den 25 juli fylls Ullfors bruk åter av besökare. Under Stora Ullforsdagen blir det bland annat guidad visning, marknad längs Bruksgatan, mat och fika. Det är ett tillfälle att uppleva den välbevarade miljön, men också att påminnas om alla de berättelser som genom åren har knutits till bruket.

Ett bruksminne i Tierps-Posten

Lördagen den 21 november 1959 publicerade Tierps-Posten artikeln ”Bruksminnen”, med underrubriken ”Bokhållaren som försvann”. Texten var signerad ”Vallon” och återgav en berättelse som Johanna Björklund hade förmedlat om livet vid Ullfors bruk i äldre tid.

Johanna Björklund beskrivs som en intelligent kvinna av gammal vallonsläkt, med ett stort intresse för böcker och svensk historia. Hon kunde berätta fängslande historier om livet i och omkring Ullfors. En av dem handlade om en bokhållare och den gamla masugnen.

När masugnen lyste över bygden

I forna dagar fanns en masugn intill hammarsmedjan i Ullfors. Den flyttades senare till Strömsbergs bruk, som låg mer centralt i förhållande till de tre järnbruken längs Tämnarån. Därigenom blev transporterna av gods och tackjärn enklare mellan Ullfors, Strömsberg och Västland.

När masugnen ännu stod i Ullfors lyste lågorna från den höga masugnspipan upp de mörka nätterna. I artikeln beskrivs skenet som ett fängslande och närmast romantiskt inslag i bygden. Det berättades till och med att lågorna skrämde bort vargarna, som därefter inte längre sökte sig in till bruket.

Bokhållaren som försvann

Brukets bokhållare skötte enligt berättelsen kontrollen av masugnen. Om kvällarna kunde han ses uppe i tornet, avtecknad mot lågorna från masugnspipan. Men en dag kom han inte till brukskontoret. Han var borta, och ingen visste vad som hade hänt.

Åren gick utan att försvinnandet fick någon förklaring. Kanske hade bokhållaren gett sig ut på jakt och råkat ut för vargar? Några spår efter honom fann man emellertid inte.

Först långt senare fick berättelsen sin dramatiska upplösning. En masugnsarbetare låg svårt sjuk och yrade i feber. Då ska han ha sagt att det hade gått 30 år sedan han knuffade bokhållaren ned i masugnspipan. Kort därefter dog arbetaren.

Historia eller sägen?

Om händelsen verkligen gick till på detta sätt vet vi inte. Artikeln redovisar inga domstolshandlingar, polisuppgifter eller andra samtida belägg. Berättelsen hade förts vidare muntligt och skrevs ned långt efter det påstådda försvinnandet. Den omtalade bekännelsen ska dessutom ha lämnats under feberyrsel.

Kanske fanns en verklig händelse bakom historien. Kanske hade berättelsen förändrats när den återberättades från person till person. Oavsett vilket är den en del av den rika berättartradition som har vuxit fram kring de uppländska järnbruken – där vardagsliv, yrkesskicklighet, dramatik och fantasi ibland flyter samman.

Sådana bruksminnen ger inte alltid säkra svar på vad som en gång inträffade. Däremot berättar de något om hur människor mindes sin bygd och vilka historier som levde kvar långt efter att masugnens lågor hade slocknat.

Stora Ullforsdagen 2026

Stora Ullforsdagen arrangeras lördagen den 25 juli klockan 12.00–16.00 i Ullfors bruk. Enligt Ullfors Hembygdsförening blir det bland annat guidad visning, marknad längs Bruksgatan, mat och fika samt fiskdamm för barnen.

Besöket blir en möjlighet att komma nära den bruksmiljö där arbetet, människorna och berättelserna tillsammans har format en viktig del av Tierpsbygdens historia.

Läs mer om Stora Ullforsdagen hos Ullfors Hembygdsförening.